Nya 360-kontrollen är en stransformer!

Vi har alla varit där. Spottandes och fräsandes har vi förbannat en liten grå plastbit som sitter på vår kontroll och bara hånflinar åt oss. Jag pratar givetvis om det handikappade styrkorset. Vi på Styrkors.se som går till val med just styrkorset som hjärtefråga, blir alldeles varma när vi hörde att den nya versionen inte bara förbättrats, den är en transformer! Det vill säga att man kommer kunna snurra på den för att växla mellan det gamla dåliga läget (varför man nu i helsike skulle vilja det) och det nya, förhoppningsvis svinbra, läget. Kika på filmen så fattar ni. Kika på filmen sa jag!

Ge mig paket!

Hej! Jag heter Lucas. Imorgon fyller jag år. Jag önskar mig fred på jorden. Och krig i min dator.

Japp, you heard me sister! Imorgon blir den här hunden officiellt för gammal för att lära sig sitta.

Jag kommer troligtvis att på Victor Älgonhufvuds manér spendera födelsedagen med att nöta ett oändligt antal StarCraft 2-matcher. Det tycker jag faktiskt att jag är värd på min födelsedag – själva firandet får vänta till lördagen. Då ska jag ha en mindre get-together med några snorvalpar från trakten, och så Oskar såklart, som far ända från grannsocknen för att spendera sin afton med sin favvo Lullebulle.

När vi har blivit stolliga nog frammåt småtimmarna kommer vi att äntra dansgolvet och do the pacman.

Jag ska köpa Borderlands. Snart.

Hurra hohej!

Jag hör till en av de som föll pladask för Borderlands, men som likförbannat aldrig skaffade spelet. Jag är en sucker för spel med levelsystem och jag älskar att loota döingar, vilket ju är precis vad Borderlands går ut på.

Flera gånger har jag stått och tummat på förpackningen, men av någon anledning har det aldrig blivit något köp – vilket nog beror på de många tillägg som har släppts till spelet. Jag målar upp en kostnadskurva för att köpa alla tillägg, och son till en smålänning som jag är så ställer jag tillbaka spelet i hyllan och går hem och surar istället.

MEN!

Nu har Gearbox utannonserat en Game of the year edition av Borderlands där samtliga expansioner följer med, inklusive Claptrap’s New Robot Revolution som inte har droppats ännu.

För min del känns det som ett solklart köp, för det finns inget bättre än att springa runt med ett gäng glada vänner och utrota elakingar – samtidigt som man får snabba fixar i form av level ups och fina uppgraderingar. Köp det du också så spelar vi tillsammans!

Skiten ska släppas någon gång i oktober. (Vilket innebär att jag måste klara Dragon Age, Mass Effect 2 och ett till spel som jag har glömt vilket det var innan oktober)

Starcraft II Terran strategiguide för bronsligan

Äntligen! Efter 85 matcher, varav 45 var vinster, har jag nu tagit mig in i silverligan! Kanske inte det svåraste man kan ta sig på här i livet, men jag är inte mindre stolt för det! Jag tänkte fira detta genom att dela med mig av lite tips som hjälpte mig att plocka upp silvret.

Jag spelar uteslutande som Terran så det mesta kommer vara specifikt för denna ras men kanske en del generella saker går att snappa upp även för den som gillar att gägga ner sig med Zerg eller warpa runt med Protoss. Om inte annat för att kunna kontra denna strategi, som jag kallar Mass Marine & Siege Tanks Deluxe.

Min taktik i ett nötskal

  • Mest effektiv mot Protoss och Zerg
  • Tidig attack med taktiska fördelar som kräver mindre micro
  • Kan bli svårhanterad mot Terran med Siege Tanks

Då kör vi då

Eftersom den här taktiken bygger på en tidig första attack, så är det väldigt viktigt att allt klaffar i början av matchen. Jag går därför ganska detaljerat in på vad jag bygger och när, för att kunna få det lilla övertaget som behövs. Let the games begin!

Sluta aldrig producera SCV:s

I början av matchen har jag högt fokus på att aldrig låta mitt Command Center (CMD), ens för en sekund, sluta bygga SCV:s. De två saker som kan hindra dig från detta är mineralbrist och brist på Supply Depots (SD). Jag bygger min första SD strax efter att jag kommit upp i 9 supplies och placerar den så den blockar rampen för att skydda mig från rush-attacker.

Se upp för workers som försöker smita in och bygga lömska byggnader i din bas! Särskilt Protoss är extremt farliga när de kör denna taktik då deras byggnader är svåra att förstöra när de väl börjat bygga. Här tillhöger lyckas jag med nöd och näppe blockera rampen innan en elak rackare försöker ta sig in. Om den tar sig in, börja genast jaga workern med några av dina SCV:s (inte alla, som Lucas brukar göra) och gå på med Marines så fort du kan. Just mot Protoss kan det vara en idé att ta en extra titt utanför sin bas i början då de brukar bygga Pylons där för att sedan springa in i basen och bygga en Photon Cannon. Om de lyckas med det kan det bli kämpigt. Men tänk på att om du klarar ett sånt försök har de slösat mycket mineraler och är då svaga mot tidiga attacker. Utnyttja det!

När den första SD:n är klar bygger jag, med samma SCV, en Barrack, och fortsätter bygga igen rampen med denna. När den är ungefär halvklar bygger jag min andra SD och blockar nu, förhoppningsvis, hela rampen. Fortsätt annars med fler SD:s.

Direkt när den första Barracken är klar börjar jag pumpa ut Marines och uppgraderar mitt CMD till Orbital Command. Detta stoppar förvisso produktionen av SCV:s en stund, men kompenseras snabbt genom att ge dig en tidig MULE. Använd förövrigt MULE så ofta du bara kan. En MULE kan samla in upp till 300 mineraler under sin ändå ganska korta livslängd! Det betyder också att varje gång du använder energi till att Scanna eller bygga ut supplies så förlorar du 300 mineraler, så använd detta med omsorg.

Förbered en tidig och kraftfull attack

Nu skickar jag iväg en SCV för att leta reda på fiendens bas och kolla upp vad han kör för enheter. Ungefär här brukar jag bygga min andra Barrack och ett Refinery. När min första Barrack har byggt ca fyra Marines (som med skydd bakom min blockade ramp kan stoppa de flesta tidiga rush-attacker) lyfter jag iväg den och täpper direkt till hålet med en SD och placerar Barracken på lämplig plats och bygger till en Reactor på båda Barrackerna. När mitt första Refinery är klart ser jag till att 3 SCV:s hämtar gas och börjar bygga mitt andra Refinery. Se alltid till att de har 3 SCV:s var. När jag når 100 gas bygger jag en Factory och utrustar den med Tech Lab så fort den är klar. Fram tills nu har jag skapat en liten arme med Marines. Forska fram Siege Mode och börja bygga Siege Tanks. Att få med en Engineering Bay i bilden och börja uppgradera Marines är också en bra idé.

Första (och med lite tur, sista) attacken

När jag har 3 Siege Tanks och en hel drös med Marines börjar jag vandra mot fiendens bas. Jag passar även här på att expandera med ett nytt CMD vid närmsta mineralställe. Motståndaren kommer snart ha häcken full och det är ett ypperligt tillfälle att expandera tidigt utan att riskera att få stryk.

Väl framme vid basen kollar jag först om de har hunnit expandera. Om så är fallet har vi tur. Ett lätt byte och ett hårt slag mot motståndarens ekonomi. Jag sätter mina Siege Tanks i Siege Mode så att expansionen och rampen är inom räckhåll. Detta kommer pulvrisera motståndarens försök att stoppa dig. Passa dig för Colossus, de kan plöja ner dina Marines extremt snabbt. Ta ner dem så fort du ser dem med dina Tanks.

När den eventuella expansionen är jämnad med marken placerar jag alla Siege Tanks utanför huvudbasens ramp och ställer mina Marines runt dem. Jag bränner nu av en Scanner Sweep över rampen och ser på när mina Siege Tanks mosar det mesta som råkar stå där uppe. Mina Marines tar han om eventuella flygfän och promenerar sedan upp för rampen så att mina Siege Tanks ser vad de ska skjuta på. Sen är det bara att pressa på så långt det går. Och glöm inte att flytta med dina Siege Tanks! Dina Marines är inget utan dem, och dina tanks är inget utan dina Marines.

Förbered ny attack

Om motståndaren skulle vara en riktig lirare och stoppa din attack så är det viktigt att du under tiden byggt upp en ny armé hemma i basen. Med snabbkommandon kan du enkelt göra detta mitt i stridens hetta. Och kom ihåg: Man tror ofta att man har blivit krossad totalt när ens attack inte tar ut precis allt och alla, men väldigt ofta så överskattar man motståndaren som ofta har vunnit med väldigt små marginaler. Det fina med att själv trycka på tidigt är att du vet vad som ska hända och har varit beredd att bygga gubbar under hela striden. Motståndaren, däremot, kan bli tagen på sängen av din attack och missa att bygga nya gubbar när han försöker stoppa dig.

Om motståndaren överlever våg efter våg kan det betyda att han har en hemlig expansion. Skicka en mindre skara Marines runt kartan för att hitta den och slå sedan till mot den med en precis så liten armé som behövs. Viktig eldkraft kan annars slösas på att promenera runt, vilket kan ge motståndaren en chans att komma tillbaks. Antagligen har han alla sina gubb-byggar-byggnader i sin huvudbas och har inte så många gubbar på plats vid expansionen. Om det är tvärt om, att han dragit dit alla sina resurser, gå då på hans obevakade huvudbas först för att förstöra viktiga byggnader som han måste ha för att fortsätta bygga gubbar. Det tar tid att börja om från början och det är mycket sällan någon kan återhämta sig från att få hela sin bas förstörd, även om de har en ny inkomstkälla.

Om det som inte får hända händer

En nackdel med denna taktik är att du ofta har större delen av din styrka ute på fältet och kan råka ut för att motståndaren kör en liknande taktik mot dig. Det kan då sluta med att ni står med varsin armé i varandras bas och köttar loss. Skicka då iväg dina SCV:s till någon expansion långt borta och dra för Guds skull inte tillbaka din attack! Han är i en minst lika dålig situation som du och du kommer slösa viktig tid om du börjar promenera med din armé över hela kartan. Låt istället dina gubbar panga loss och koncentrera dig på att bygga upp en ny bas och försök flyga iväg så många byggnader du kan. Din armé sköter sig själv just nu. Förhoppningsvis hinner du förstöra alla motståndarens byggnader innan din bas är jämnad med marken och i annat fall har du ju en ny på gång så då är det bara att avsluta jobbat och gå ett GG.

Sammanfattning

Det här var alltså den strategi som jag tycker funkat bäst i den övre delen av bronsligan. Jag körde i början mycket på tidiga Reaper-attacker, men de är lätta att stoppa och om det går åt skogen tar det lång tid att byta taktik och man är då väldigt sårbar mot kontringar.

Här är en liten kom-ihåg-lista för min taktik.

  • Sluta inte bygga SCV:s
  • Skaffa MULE så tidigt du kan
  • Pumpa Marines och Siege Tanks och slå till så fort du har två eller tre Siege Tanks.
  • Expandera samtidigt som du skickar iväg din första attack
  • Bygg nya gubbar via kortkommandon under stridens gång
  • Attackera om och om igen och leta efter hemliga expansioner om fienden aldrig verkar dö

Hoppas att detta kunde skända lite nya idéer om hur ni ska ta er an nästa fiende på slagfältet!

StarCraft 2 är obalanserat. Tycker vissa.

Japp, jag håller med! Vi är dåliga på att uppdatera här, men just nu går mycket av både min och Oskars tid åt till att försöka rädda mänskligheten från utomjordiskt avskum.

Samtidigt försöker jag balansera min vardag med att köra igenom min lista av skämselspel som ligger och dammar. Idag blev det några timmar Dragon Age, och jag funderar på att avsluta kvällen med lite Mass Effect 2.

Iallafall. StarCraft 2 är årets spel, och har du inte gett dig i kast med det så är det på tiden att du gör det. Det är finslipat något makalöst, och trots att jag åker på råstryk i större delen av matcherna känns spelet ändå väldigt balanserat och välsmakande. Fast det finns ju alltid folk som klagar..

Fighters Uncaged

Kan någon, snälla, berätta för mig vad grejen med Kinekt är? Ta en titt på det här spelet som det varit en del snack om på senaste; Fighters Uncaged. Kan du se dig själv stå och veva rallarsvingar mot tv:n sådär? Säkert svinkul på fyllan när man har en lagom oseriös inställning till saker och ting men fy fan så tragiskt att stå helt själv och veva. Någon måtta får det vara.

MMA-trailer med lökfaktor 100

Alla vet att UFC är ett svinbra spel. EA tyckte dock att det inte var helt fulländat (eller troligare, bara ville ha en del av kakan), så de knöt på sig boxningshandskarna och försöker nu kasta in sitt egna bidrag, vid namn MMA, i kompotten. Jag har hittills tyckt att spelet sett ganska trevligt ut och det är ju alltid bra med lite konkurrens för att spetsa genren lite. Detta ändrades idag.

Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna respektera produktionen efter den här riktigt ostiga trailern. Det visuella ser ju fint ut och så, men lyssna på snubben som “kommenterar” i början av klippet. Eller, ja, skriker lösryckta klychor är nog en bättre beskrivning av hans verksamhet. Vad fan är det? Har de ingen kvalitetskontroll på det där bygget? Säkert stor chans att detta bara är temporärt för trailern, men jag kan inte lita på ett företag som släpper igenom något så ohäftig när man försöker slå sig in i en så häftig genre? Bu, EA. Bu.

It’s-a me. Mario!

Idag fick dalahästen på mitt skrivbord supersällskap. Nu kommer dagarna på jobbet att dansa sig fram, för jag har aldrig haft en tråkig stund med Mario!

Krocket

Varsågoda Nintendo. Här kommer jag med ett ny spelidé som kanske skulle kunna öka era andelar ytterligare på den svenska marknaden.

Svensk sommar. Den har sitt speciella humör. Likt Ferdinand på julafton kan den vid en första anblick verka sävlig, lugn och behaglig – för att sekunden senare tjurrusa mot dig med hornvassa blixtar och vrålande åskmoln.

När vi nu är inne i den senare delen av sommaren, den som är minst pålitligt när det gäller väderleken, kan det vara klokt att ha en plan b när vännerna kommer över för att leka sommarlekar och grilla veganbiffar. Trots att Pohlman lovar skinande sol kan det snabbt slå om, och vill det sig riktigt illa kan hela kvällen tvingas ställas in. Men det där har ju Nintendo redan tänkt på.

Med Wii Sports flyttar sommarlekarna enkelt in i vardagsrummet och kvällen är räddad. Men vad man inte har tänkt på är de sporter som har starka lokala förankringar runt om i vår värld, och de möjligheter att pungslå minoriteter på pengar, snarare än enbart göra spel som riktar sig mot “alla”.

Mexikos nationalsport tuppfäktning skulle exempelvis kunna bli ett riktigt roligt Wii-spel, men ett sådant spel skulle troligtvis endast nå komerisell framgång i just Mexiko. Så varför inte göra ett Wii Sport Taco edition? För att inte tala om finnarnas bastutävlingar, där skulle man kunna göra något riktigt intressant (fast efter det senaste VM:et kanske det inte är så lockande att göra det spelet i nuläget). Den svenska varianten då?

Krocket så klart.

Jag ägnade lördagskvällen åt att i goda vänners lag rulla runt klot på en gräsmatta, och trots att det för min del var första gången lyckades jag kamma hem en hedrande andra plats. Det faktum att vi körde med helt genomvidriga regler gjorde ju inte saken sämre. Råkade man bli utklonkad från trädgården, ut på parkeringen – ja då fick man minsann fortsätta därifrån.

Krocket skulle med andra ord göra sig perfekt för Wii, dels för att själva klubbsvingen lätt skulle kunna återskapas med Wiimoten och dels för att skaderisken inte är lika överhängande när någon lackar ur och börjar veva med krocketklubban (Wiimoten har ju ett handledssnöre).

Så där Shigeru, det är bara att sätta igång och skapa.

Konceptbild, Wii Sports Swedish summergames

Gästskribent: Robert. Kampanj för singlar

Jag har de senaste 7 åren varit ett stort fan av Battlefield-serien. 1942, Vietnam och BF2. Alla blev inköpta och älskade till PC (2142 struntade jag i för det här med rymdvapen är inte min kopp te). PC-versionerna är alltså det jag varit van vid, att spela med en dosa kändes inte helt rätt, tills jag provade demot till BFBC2 i våras. Och blev förälskad i multiplayerläget. Sen dess har det krigats friskt med min vapendragare Lucas så fort vi bägge haft tid att rädda världen.

Jag antar att jag började tänka på det lite innan Lucas skrev om “skämmes tamejfan-lådan”. I min låda låg singleplayerläget i BFBC2.

Även fast jag skaffat mig en stor samling dogtags, och uppnått en helt respektabel rank i multiplayerläget, hade jag aldrig tagit mig tid åt att spela igenom det “riktiga” spelet. Så, semester och regn 2010, det var då det var dags. Jag drog upp volymen på en nivå som förmodligen fått mina grannar att hata mig. Sen var det k-r-i-g som gällde, mission – to save the world.

Det gick rätt fort avklarat – även om det var knepigt emellanåt. Och det var skitskoj. Det är den enkla sammanfattningen.

Jag som knappt aldrig kört igenom ett sådant spel, vart sugen på mer. Jag påminde mig om den debatt som pågått sen BFBC2 demot kom ut om vilket spel som var bäst, Call of Duty Modern Warfare 2 eller Battlefield Bad Company 2. Jag lånade CoD:MW2 av min flickväns kusin i våras och spelade lite multiplayer – men fastnade inte. Efter att jag hade kört färdig Bad Company 2 lånade jag hans CoD igen och det är ju faktiskt skitskoj.

Som relativt oerfaren krigs-spelare-på-konsol lade jag märke till några plus och minus som båda spelens singelplayerkampanjer drogs med.

Ett stort + får bägge spelen för ljudet. Det är oerhört välgjort, i surround gör det sig till rätta, verkligen. En mäktig upplevelse med krig i vardagsrummet.

Ett stort – får bägge spelen för de datorstyrda medhjälparna. Man ingår i team i bägge spelen, ibland kubbar man runt lite själv och skjuter från höften för att hjälpa till med sin specialistkompetens. Men! När man är en squad och går runt och ska skjuta dummingar, då får man göra jobbet själv.

Det verkar som att ens egna kulor (öppet för egna skämt) är de enda som biter på ryssarna. När jag sms-ade med Lucas om mitt problem fick jag svaret att: “det är ju ändå du som spelar”. Och det kan jag ta – visst – men då kanske spelen borde heta Rambo – the one istället. Rambo var en kille som skötte det hela själv, och när man nu får lite hjälp borde de i alla fall kunna skjuta en eller två dummingar. Värst är det i CoD..

En grej man kan ta både som plus och minus, beroende på vad man gillar, är att när man blir beskjuten i spelen så är det två helt olika upplevelser. I BFBC2 kan man knappt röra sig, och i CoD ser man ingenting.

I CoD blir man dessutom tamejfanken beskjuten från varenda håll samtidigt. Ur varenda håla hoppar det fram skurkar. Där gillar jag BFBC2 bättre, lite mer struktur kring det hela och man har bättre kontroll på läget. Ingen skulle väl gilla att bli beskjuten – någonsin, men fick jag välja skulle det vara som i Battlefield.

Kort sammanfattning, jag som alltid gillat sportspel och knappt orkat titta åt liknande spel för att jag inte orkar spela igenom dem, har nu fastnat och vill ha mer av denna vara. Men sportspel ligger mig ändå varmast om hjärtat, och eftersom grabbarna knappt tittat åt sportspelen, kommer det ett inlägg om det i framtiden.

Tills dess, fight on.